Blogg


Jag älskar mitt jobb

skickad 19 sep. 2016 02:17 av Mie Björhag   [ uppdaterad 19 sep. 2016 02:20 ]

Jag älskar mitt Jobb

Visar IMG_6243.JPG

I Lördags jobbade jag i Kyrkans hus i Stora Höga. Min första heldag någonstans med flera olika uppdrag, jag var där mellan 10-16 och hade två shower, mingel, ballongvikning och gick på styltor.
I början av dagen var barnen ganska reserverade men framåt slutet blev vi bästisar. 
Det var en grymt bra dag. 

Visar IMG_6253.JPG

Vi pratade om den gyllene regeln som fanns i skattkistan när vi var ute och seglade med Kapten Svarthår på skeppet Svarta Fasan. Efter showen fick alla som ville ballongsvärd och sedan fäktades vi allihop i den lekpark som fanns på baksidan av huset.

Min andra show handlade om att Jesus är min superhjälte och hur vi kan få vara superhjältar med honom, som Batmans Robin. 

Efter det blev jag världens längta kvinna och chillade med barnen! Oj vilken dag. Jag önskar att jag fick uppleva det hela igen! 
Visar IMG_6260.JPG
(bara de barn som ville vara med på bild är med och poserar)

Att vara Kristen

skickad 24 aug. 2016 22:37 av Mie Björhag

Att vara Kristen


Det är inte lätt för mig att vara kristen idag. När jag skriver kristen så menar jag en som lever ut sin tro. Inte bara bär ett blygt kors runt halsen och troget besöka min kyrka om söndagarna och be en bön eller två i min kammare. Jag pratar om efterföljelse som tar tag i min bekvämlighet och sätter mig på en position där jag måste ifrågasätta vem jag är i förhållande till Jesus och andra människor. Där jag kanske sticker i ögonen på folk, jag som bara vill vara alla till lags och att alla ska tycka om mig. 😁
Som vanligt när jag inte kan sova väljer jag oftast att gå in på sociala medier för att läsa om vad folk har hittat på, slögilla bilder och texter som tilltalar mig. Jag går in på youtube och kollar in något jag inspireras av, oftast jonglering eller kläder 😉
men i natt bestämde jag mig för att faktiskt använda tiden till något bra. Tänk om jag är vaken nu för att jag blivit kallad, och så dövar jag mig med skräpmat för själen?
Jag hämtade min bibel och slog upp Lukasevangeliet och började läsa.
Jag läser om hur Jesus sände ut sina lärjungar i kapitel 9, hur de inte har någonting med sig och förlitar sig helt på Gud. Wow! Vilken tro! Senare kommer det en massa folk och lixom överrumplar Jesus och gänget när de ska dra sig undan och hänga bara de efter att lärjungarna kommit tillbaka. Jesus låter inte sin bekvämlighet stå ivägen utan välkomnar de som kommit till honom. Han mättar både deras andliga hunger med sina predikningar, men också deras fysiska hunger. Han gör det klassiska brödundret och folket blir mätta.

Sen säger Jesus det där obekväma som alltid tar tag i mig när jag läser det. Luk.9:6 står det "Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom skall jag, Människosonen, skämmas för, när jag återvänder i min och min Fars härlighet tillsammans med hans änglar."

Ytterligare lite senare kommer det lite olika människor fram till Jesus och säger att de vill följa honom men han svarar dem med att det är svårt att följa honom om vi bara ser till vad den här världen håller högt. Ett tjusigt hus, status och sånt. Han säger "Den som gör sig klar att arbeta, men sen låter sig lockas av annat, han kan inte tjäna Gud." (luk.9:62)

Jag drömmer om att få leva ett liv i min vardag där jag kan få vara lik Jesus. Jag vill inte vara som de här människorna på stan som jobbar för Amnesty eller naturskyddsföreningen eller liknande. De gör en fantastisk grej, det de står för är super bra och jag backar det till 100% men.... Jag vill inte vara obekväm med människor på det viset. Jag själv uppskattar när människor inte prackar på mig saker de tycker är bra. Jag lyssnar gärna när någon jag känner entusiastiskt pratar om något som de brinner för, men jag vill att det ska få ske i min tid att jag ändrar uppfattning/blir månadsstödjare till en grymt bra organisation eller väljer bort någon produkt som inte är bra för miljön.

Jag vill inte skämmas för Jesus, jag vill glatt berätta om hur skönt det är att be och bara slänga av sig allt det tunga och känslan att Jesus bär genom allt. Känslan att bli förlåten, att få luft under vingarna, kraft till att orka bry sig omen värld som är i kaos. 
Jag vill med samma kärlek som Jesus se människor. De som tigger på gatan, mina grannar och den som är ensam. Jag vill se den som har allt och som är så där coola att jag baxnar, de vill jag se med samma kärlek som Jesus. 
Inte göra skillnad på folk och folk. 
Jag tror att vi är kallade på olika sätt till olika saker. Alla ska inte bullra fram som åskans bröder Jakob och Johannes som ville kalla ner eld från himmelen över de som inte tog emot Jesus 😉 däremot tror jag att vi alla som kallar oss kristna är kallade till att älska människor. Älska dem utanför vår comfort zone, ge utan att förvänta oss tillbaka, inte ens välsignelsen. 
Att tro på Jesus innebär så mycket mer för mig än jag är villig att medge utåt. Men jag skäms inte för det. Jag är stolt över att kalla mig kristen. 
Jag står inte för allt alla kristna har gjort och sagt i alla tider. Jag kan inte säga att jag identifierar mig med något samfund, jag identifierar mig med Jesus. Jag tror inte på pajkastning... "de sa något dumt, den kyrkan sårade mig, de sa att de var kristna och straffade mig för något jag gjort och sa att det var kärlek..." Det var inte Jesus. Det var människor, precis som Jakob och Johannes, alla gör vi fel. Skyll inte på Jesus. För han är sann kärlek. Han är den som ger liv och glädje. Tar det bort din glädje, tar det bort din lust, då var det nog inte Jesus. Däremot kan det svida ibland. Som när en vän berättar att något inte är bra, av kärlek för att vilja vara med att förändra och stå med i hela processen. 
Ibland gör det ont att dra ut en sticka, men först efter att den är ute kan såret läkas.

Jag vill att det ska synas på mitt liv att jag har fått vidröra något som är omöjligt att greppa. Jag vill att när människor träffar mig ska de känna av en frisk fläkt av det jag fått uppleva, inte påtvingad unken religion vars andedräkt stinker tvångsmässigt beteende och olust.
Jag ber: Jesus förvandla mig, gör mig mer lik dig. Låt mitt liv få handla om mer än bara mig och mitt. Hjälp mig att sträcka mig utanför min comfort zone och älska lika gränslöst som du. Låt mig få vara med och lämna positiva avtryck från dig där jag går. Hjälp mig att vara naturlig med dig, och inte knasigt religös. 
Tack för att du älskar, förlåter, skrattar och gråter med mig. Du är min superhjälte, mitt livs största kärlek och jag vill alltid leva för dig!

Tillbaka från mammaledigheten

skickad 24 nov. 2015 03:02 av Mie Björhag   [ uppdaterad 24 nov. 2015 03:04 ]

Tillbaka från mammaledigheten

Jag har varit mammaledig i över ett år nu. Eller ledig och ledig, jag har tagit lite uppdrag här och där när familjen kunnat följa med, men nu är jag tillbaka på banan på riktigt! Det går bra att boka mig igen och jag ser fram emot att ta mig runt lite mer. 
Några tankar jag har för framtiden är att skriva lite mer renodlade barnshower som funkar på förskolor, sjukhus och andra ställen utöver den kyrkliga plattformen jag har idag och älskar.
Men nu när jag har en underbar liten dotter (Anny 15 månader) Känner jag inte att jag kan flänga riktigt lika mycket till andra sidan av landet hur som helst. Det hade varit skönt att kunna komma hem på kvällen (eller iaf samma natt) efter ett gig och känna att jag kan spendera tid med min lilla solstråle.
Livet som mamma är underbart! Tänk vilken gåva ett barn är. Jag är så tacksam som får ha ett så fin liten familj.



Om det är så att du undrar något eller vill att jag ska skriva en särskild show till just det stället du jobbar eller vill ta dit mig av någon annan anledning, (Jag är en rätt bra reklampelare när jag går runt på mina styltor) eller rätt och slätt bara har en fråga är det bara att höra av sig på mail: mie@cirkusmie.se eller telefon 0705089822. Jag känner mig sprudlande och kreativ. 
Vi ses!
 

Hedesunda

skickad 25 nov. 2013 02:31 av Mie Björhag

Hedesunda

Hej kära vänner.
Det var ett tag sedan jag var ute och predikade som cirkusmie nu och jag måste säga att jag har saknat det.
När jag kom till Hedesunda blev jag väldigt väl emottagen och jag är så glad som får ha ett sådant jobb som jag har.
I lördags kväll predikade jag i Vinnersjö missonskapell och det var helt tjockt med människor där. Jag har nog aldrig varit med om en publik som varit så bra på att applådera och visa sin uppskattning. Det är sådant jag sparar och värderar i mitt hjärta under gråa dagar. Tänk vilket liv det kan finnas i en liten församling långt ute i skogen.

Igår (söndag) var jag och medverkade på en familjegudstjänst i Hedesunda församling och det var också mycket uppskattat. Jag är så tacksam för att jag fick åka dit. Det känns som att jag har fått en vitaminkick av Helig ande och jag kan inte sluta le. Det passar ju bra såhär dagarna innan advent kommer och skiner med sitt vackra hopp om att en frälsare blivit oss given.
Mörkret kommer allt tidigare på kvällarna, vi tänder ljus och förbereder oss på att få fira jul. Det är något speciellt, nästan magiskt över det.
Hedesunda kyrka är verkligen vacker

Jag tror att de flesta känner av att det är en viktig högtid vi går emot. Trots all kommers och jippo runt högtiden är det ändå det vi firar, att ett barn blir oss fött, en frälsare blir oss given.

Jag älskar när vintern smyger sig på!

Det är vacker att få leva nu när frosten börjar bita sig fast i fönstren på morgonen och jag tror jag inte är ensam om att drömma om en vit jul.



Nya arbetsrutinern

skickad 8 okt. 2013 02:25 av Mie Björhag

Nya arbetsrutiner

Jag har börjat jobba på kontor och dagarna flyger iväg. Det är svårt att hitta tid till att skriva om allt underbart som händer med cirkusmie.
Jag älskar att vara ute och resa och att få predika är riktigt spännande. Tänk att få vara med och sprida Guds ord. Det är både ett stort ansvar och ibland lite svårt att verkligen vara fokuserad på vad Gud har att ge till de jag predikar för.
Nu i helgen kommer jag att vara i Karlskrona och både arbeta för SPIK, men även predika. Det kommer att bli spännande och jag sitter just nu och grunnar på vad det är jag ska predika om.
Jag ber att Gud ska vara med i det jag gör och jag hoppas att jag kommer få fler tillfällen att göra det jag älskar.

Sommaren är slut och hösten är här. Visst är det skönt att lyssna på regnet som smattrar på rutan och sitta med en rykande kopp te i handen. Jag är glad att jag får vara med och bygga Guds rike här på jorden i en tid som denna!

Att vara kristen är ingen hobby, det är en livsstil

skickad 22 aug. 2013 02:10 av David Björhag

Att vara kristen är ingen hobby, det är en livsstil

Att tro på Jesus är ingen hobby, det är en livsstil! Det handlar aldrig om oss själva, det handlar alltid om andra. Men det är så lätt att bli hypnotiserad av vårt samhälle där allting handlar om jag, mig mitt och mina.
Ska jag ge, ja då är det för att Gud har lovat mig hundrafaldigt igen. En krona kan jag ge om jag får hundra tillbaka. 


Ge för att du har i överflöd, inte för att du ska få mer. Existensminimum i Sverige är rikedomar i andra delar av världen, vi kan alltid undvara lite. Vi har fått i första hand för att vi ska kunna hjälpa andra. Inte tvärt om, vi ger inte för att vi ska få, som det så ofta predikas i våra kyrkor.
Det kan ibland vara svårt att skiljas från våra pengar och det är ännu svårare att skiljas från vår tid.

I mina ögon och i mitt liv har jag så lätt tänkt på mig själv i första hand. Bekvämlighet har gått före allt. Varför ska jag engagera mig, hjälpa till och bry mig om andra? "Whats in it for me?"

Fel frågeställning och fel inställning. Våra liv blir rika när vi lyfter blicken från oss själva. Att kunna räcka ut en hjälpande hand för att du älskar människorna omkring dig och inte för att vinna pluspoäng i himlen är det vi är kallade till, och det blir det mycket enklare när det inte är för vår egen skull vi gör det.

Jag blir så otroligt inspirerad när jag läser om Jesus. Hur han totalt skiter i att alla andra dömer ut honom när han hänger med de "smutsiga och orena", de på samhällets bottenskikt. Han gör det inte för att verka from, det funkade inte så back in the days. Han gjorde det av sann omtanke och när vi lyckas komma dit tror jag att den sanna glädjen kommer. 

Jag tror att det är en bra grej att be för saker för oss själva också. Självklart vill jag själv bli hel först, innan jag kan hjälpa någon annan att bli hel. Självklart kan vi be för vår ekonomi  våra närmastes hälsa, för bostad och jobb. Det är inget fel att tänka på sig själv, det står ju "älska din nästa som dig själv" (Markusevangeliet 12:31) inte mer än dig själv. Det är nyttigt att själv må bra, tänk när vi mår så bra att vi orkar bry oss om andra!

Ett steg i rätt riktning är att be Gud byta ut ditt hjärta av sten till ett hjärta av kött. (Hesekiel 11:19) Det är en bön jag bär med mig i höst.


Läs bibeln, bli inspirerad av Jesu fantastiska person. Tänk att kristen betyder "liten Jesus", att vi får vara hans händer och fötter i en trasig värld. 
Utmana dig att gå utanför din bekvämlighetszon, hjälp till i kyrkan, ge så att det känns lite utan att förvänta dig något tillbaka, bjud en hemlös på mat, låna ut din soffa till någon som behöver någon stans att sova, ring det där samtalet till någon du vet är ensam, våga ställa dig på de svagas sida osv.
Ta en stund om dagen då du söker Gud, på riktigt. Fyll ditt hjärta av kärlek till Honom. "Sök först Guds rike och Hans rättfärdighet" (Matteusevangeliet 6:33)

Att vara en Jesu efterföljare, en kristen är inte en hobby: att bara gå till kyrkan på söndagarna och be en plikttrogen bön nu och då. Det är en livsstil som börjar med hjärtats förvandling.

Från Nyhemsveckan till Hampe

skickad 12 juli 2013 02:00 av Mie Björhag   [ uppdaterad 12 juli 2013 02:03 ]

Från Nyhemsveckan till Hampe

Jag märker att jag har svårt att hinna med att uppdatera bloggen nu på sommaren för att det händer så sjukt mycket. Sen handlar det självklart om prioriteringar också, och jag har nog prioriterat bort jobb när jag varit ledig, men nu på semestern hinner jag ju skriva.
Jag har rest runt i vårt vackra land och träffat på massor med sköna människor. Sen senast jag skrev har jag hunnit vara i Lövånger på en satsning för asylsökande barn, Nyhemsveckan, midsommarfirande på Dellenbadens sommarhem, kyrkan i
Älvsbyns 200 års firande, Lapplandsveckan och Hampe.
Det har varit intensivt och fantastiskt kul, men lite jobbigt också eftersom jag har varit ifrån min älskade David lite för mycket.

För att börja från början så var det jätte kul att vara i Lövånger, och det känns så viktigt och fint att göra något för de asylsökande barnen. Att se deras ansikten när de får ta emot en ballongfigur eller bara när jag syltminglade med dem. Glädjen i deras ögon under själva showen var betalning nog. Det är något av det viktigaste och finaste jag gjort och jag gör det gärna igen. Arrangörerna hade så fina hjärtan och brinner verkligen för dessa familjer som är i en så utsatt position och jag är glad att jag en dag fick hjälpa dem bort från deras mörka vardag.

På Nyhem såg jag många välbekanta ansikten och det kändes som att jag fick både växa som människa och i mitt andra jobb med SPIK. Nu är jag lite bekvämare att stå i monter...

Montern på Nyhem

På Dellenbadens sommarhem som ligger utanför Hudiksvall var det också väldigt fint. Då följde dessutom David med och det gjorde ju inte saken sämre.
Jag fick jongleringspredika två gånger och jag måste säga att det var otroligt bra publik. det lyfter ju mig som artist/predikant något oerhört. Det var det bästa midsommarfirandet på åratal. Lyckoruset satt i kroppen när jag och David åkte bil på natten till mina föräldrars sommartorp utanför Norberg. Natten var ljus och fullmånen var så ståtligt att allt kändes sådär magiskt som bara en midsommarnatt kan vara.

Dellenbaden Sommarhem

I Älvsbyn uppträdde jag i Lomtjärnsparken tillsammans med Bengt Johansson. det var också stort eftersom han har skrivit så många bra lovsånger som bland annat "Bara i dig har min själ sin ro". Arrangören var nöjd och sade att det var den bästa predikan han någonsin hört och vi fick varsin somrig present full av  svenska läckerheter som blåbärssirap och hjortronsylt.

Mie och Bengt Johansson

På lappis hade jag två jongleringsföreläsningar tillsammans med min kollega Håkan om nykterhet och stod även där i monter. Nu känner jag gänget som åker runt på kristna festivaler, och det är skönt eftersom vi kommer att ses igen under sommaren.

Det sista jag gjorde innan semester sol och bad och fina gäster som kommit och hälsat på oss den senaste veckan var ett kort besök på Hampe. Vilket tryck det var. Om jag varit tonåring hade jag mer än gärna åkt dit. Fantastiska ledare och aktiviteter för ungdomarna. Det är ett hett tips för nästa sommar om du har åldern inne eller känner någon som borde åka.

På återseende!

Gud är så sanslöst god

skickad 13 juni 2013 01:14 av Mie Björhag

Gud är så sanslöst god

Nu har jag farit runt en del igen.

Till att börja med har jag lämnat tillbaka nyckeln till vårt gamla studentrum i Stockholm. Den tiden var fin, men det kapitlet är förbi och vi trivs riktigt bra här i Göteborg. Direkt efter nyckelinlämningen åkte jag till Boden för att fördjupa mina relationer till mina kollegor på LP (SPIK är en dotterförening under LP.) Det var mycket spännande dagar med blandade människor. Vi hade prickat in rätt dagar också, vi hade bäst väder i hela Sverige. Vi tittade på bodens fästning (som ligger insprängt berget) och åt palt, gick på retrocafé och hade möte. Det var minst sagt väldigt fina dagar och arbetet som LP gör för de utsatta i samhället får mig att bli stolt och glad att få vara en del av det.

En väldigt odiskret vaktpost, sängar för militärerna och retrocsfét

Efter det drog jag till Malmö för att hjälpa David att måla om en radhuslänga. Jag gjorde dock en avstickare och var med på en barndag på självaste nationaldagen. Svenska kyrkan i Skepplanda hade fixat en fantastisk dag med hoppborgar och korv med bröd. Jag fick den stora äran att medverka två gånger inne i kyrkan och jongleringspredika för människor som kom helt utifrån. Glädjen när jag hörde barnröster prata högt i kyrkan om farbror Jesus fick mig att bli alldeles varm i hjärtat.

Kyrkan i Skepplanda är så galet vacker

Sen åkte jag och David och mina svärföräldrar till Stockholm. Min älskade David har tagit examen och är nu en (näst intill) fullfjädrad naprapat, ett års praktik på det och han är färdig på riktigt. Det firades med en examenshögtid på Grand hotell i Stockholm. Dagen innan hade Madde och Criss haft förfest i samma lokaler, så vi fick ha samma bordsdekorationer som dem.
Självklart var högtiden samma dag som prinsessbröllopet så det vimlade av folk i vår huvudstad. Allt kändes väldigt fint och jag är så stolt över min man.
Han har precis lagt upp sin nya hemsida, gå gärna in och titta på www.naprapatdavid.se

David i examenskåpa

Bordsdekorationen och maten

Nu har jag fått vara hemma några dagar innan sommaren drar igång på allvar. Det har gett mig lite tid att reflektera över hur god Gud är. Han har välsignat oss så mycket, och jag är så tacksam som får jobba med det jag gör, bo i Sverige som är ett fantastiskt land och att jag får vara gift med David som alltid uppmuntrar och stöttar mig i allt. Jag är så tacksam för att jag har fått lära känna Gud och att jag får vara en representant för Jesus i en värld som inte alltid vet vem han är.

På återseende!

Fotö och nya kommentarer

skickad 21 maj 2013 12:18 av Mie Björhag   [ uppdaterad 21 maj 2013 12:20 ]

Fotö och nya kommentarer

Jag och David håller som bäst på att flytta in i vår fina lägenhet i Göteborg. Jag kommer att visa bilder när det är helt i ordning, men en sak är säker, så mycket "hemma" som det här känns var det länge sedan jag kände.

Jag fick faktiskt med mig David ut i Göteborgs skärgård, nämligen ut till Fotö och Risö där jag hade ett par jobbuppdrag i helgen. Vi passade även på att njuta av det fina vädret och strosade runt bland klipporna. Det är bra lyxigt att leva ibland.
I fredags hade jag ett litet intro till Patrik Rudgard som predikade på nattmötet.
Vilket möte det blev sedan, Patrik berättade det coolaste vittnesbördet om en i hans familj som blivit helt fri ifrån cancer, tumören hade flyttat sig och han hade återhämtat sig övernaturligt fort. WOW, jag blev verkligen helt tagen.
Mer sådant önskar jag. Jag vill höra vad Gud gör i ditt liv, i allas liv. Att höra saker som hänt för länge sedan är också intressant, men detta var något alldeles extra.

Ute på risö

I lördags fick jag den stora äran att vara med och inviga ett vandrarhem på Risö som kommer att fungera lite som en utsluss för människor som varit på behandlingshem genom LP.

Titta gärna in under fliken "sagt om" också, jag har fått den finaste kommentaren från den kristna skolgruppen Fisherman´s friends.

"Livet är gött"
 


Värnamo tur och retur

skickad 9 maj 2013 02:29 av Mie Björhag

Värnamo tur och retur

I helgen har jag varit på jobbuppdrag i Värnamo Allianskyrka. det gick jätte bra och jag kände att jag fick ett väldigt vänligt emottagande. Publiken var varm och jag fick många fina kommentarer efteråt. De gav mig till och med en liten gåva, sådant händer verkligen inte varje gång.
Men det var inte det jag tänkte skriva om just nu, det var nämligen så att jag var med om ett ganska trevligt äventyr på vägen ner.

Det kändes som att jag var med i en bok. "Äventyr på en söndag" kunde det här kapitlet ha hetat.
Tåget var försenat och konduktören ropade ut att alla som skulle till Värnamo bland annat skulle hoppa av i Nässjö istället för Alvesta för byte till ersättningsbuss.
Väl av tåget uppstod det stor förvirring. Ingen buss, bara en taxi som plockar upp en person och åker vidare.
Människor ser förvirrade ut och killen i biljettluckan ringer runt. Vi skulle inte klivit av här, vi skulle åkt till Alvesta.
Tågvärden är bestämd, han har aldrig ropat ut att vi ska kliva av här. Ord står mot ord.
Taxifaxet måste upp till Västerås och bli bekräftat innan vi kan åka vidare.
En blandad skara människor som aldrig skulle pratat med varandra annars är nu bästisar och pratar med varandra om det som hänt och hur fräck tågvärden var.
En del var stressade och pratade i mobiltelefoner, andra var besvikna.
Själv satt jag i vårsolens första värmande strålar och avnjöt en glass.
"Vi kommer nog fram ska du se, ingen anledning att stressa upp sig, så länge jag är framme kl 15 är jag nöjd, och så segt kan det ju inte vara" tänkte jag. En tjej som skulle med en sjuktransport var extra stressad och jag kände med henne.
En efter en anslöt sig till det pågående samtalet och tillslut småpratade alla i vänlig ton, solen smälte bort den värsta bitterheten och tillslut kom vi varandra lite närmare.
Det visade sig att en i sällskapet faktiskt var författare och skriver deckare. Johan Theorin heter han och bjöd på bullar.

Efter mycket om och men kom taxibussen tillslut och vi satt och småpratade hela vägen. Trevligt måste jag säga.

I onsdags fick jag brev på posten, det var från en av de vänliga resenärerna, hon hade hittat mina vantar under mitt säte i taxibussen och skickade dem till mig tillsammans med ett fin litet kort. Därför vill jag skicka dagens ros till Madelene Brandin i Burseryds IF som skickade dem till mig.

I mitten står Johan Theorin och till höger om honom står Madelene, min vantskickande vän

Vi hörs, tills dess, njut av vårsolen!

1-10 of 126

Comments