Blogg‎ > ‎

Att inte gråta över spilld mjölk

skickad 13 feb. 2012 01:09 av Mie Björhag
Att inte gråta över spilld mjölk

I fredags skulle jag åka till Malmö för att jongleringspredika. Jag var superpeppad och hade förberett mig ytterst noga. På tåget satt jag och tänkte igenom vad jag skulle göra och säga. Mina förväntingar på topp, det skulle bli en så grym kväll. Tåget låg före tabell nästan hela tiden, resan gick som smort, tills vi stannade i Osby helt oväntat...

Det visade sig att någon skogsarbetare hade tabbat sig och på något sätt haft av en elledning. Tågen gick inte längre på den sträckan som var strömlös och vi satt fast i Osby.

Personalen utlovade bussar som skulle ta oss vidare till Malmö, vilken tur. Ännu fanns det hopp om att hinna i tid, men ack! Tiden gick och ingenting hände, folk gick omkring och skrek på personalen som inte kunde göra någonting åt saken. Det började skymma, barn grät och människor blev bara mer och mer oroliga och tittade med kallsvetten rinnande på klockan.

Personalutropen lät mer och mer uppgivna, de fick inte kontakt med bussarna, allt var ganska kaotiskt. Jag hade telefonkontakt med Malmö, de skulle försöka skjuta fram gigget till kl 21, bara jag kunde ordna så att jag kom fram.

Jag pratade med den hispiga tågpersonalen som förtvivlat försökte göra sitt bästa. De beställde en taxi till mig som aldrig dök upp, bussarna var som bortblåsta och ingenting hände, timmarna gick, och förtvivlan byttes mot uppgivenhet. Jag ringde till Malmö och sade att det inte längre var någon mening att vänta på mig. Det kändes lite som att ha missat sin egen födelsedagsfest...

Tillslut vände tåget tillbaka mot Stockholm med många trötta passagerare. Då hände någonting magiskt, som genom ett trollslag började människor prata med varandra, inte bara om missnöjet över tåget, utan på riktigt prata med varandra. Det var som att hela tåget blev tjenisar och bekanta. Detta måste jag säga var mycket oväntat och mycket trevligt. Tänk vad lite trafikkaos kan öppna upp människor för varandra. I slutändan hade jag alltså spenderat tolv och en halv timmar på tåget, samma tåg, samma varma X-2000 med kontaktuttag och trevliga människor, vilket äventyr!



Osby station, där vi stod i över tre timmar

Jag är glad att jag slapp stå ute i kylan och frysa, och jag är glad att jag kommer att få resan återbetald. Däremot bryr de sig inte om min förlorade inkomst.. :( Det hade konduktören gett mig falska förhoppningar om. Men det är ingen mening med att gråta över spilld mjölk.

Jaja, säga vad man vill om SJ, men detta är första gången jag blivit så sen att jag missat det jag reste för att göra, och jag har ändå jobbat med det i två år på heltid. I det stora hela tycker jag ändå att de sköter sig rätt bra.
Comments