Blogg‎ > ‎

Att vara Kristen

skickad 24 aug. 2016 22:37 av Mie Björhag

Att vara Kristen


Det är inte lätt för mig att vara kristen idag. När jag skriver kristen så menar jag en som lever ut sin tro. Inte bara bär ett blygt kors runt halsen och troget besöka min kyrka om söndagarna och be en bön eller två i min kammare. Jag pratar om efterföljelse som tar tag i min bekvämlighet och sätter mig på en position där jag måste ifrågasätta vem jag är i förhållande till Jesus och andra människor. Där jag kanske sticker i ögonen på folk, jag som bara vill vara alla till lags och att alla ska tycka om mig. 😁
Som vanligt när jag inte kan sova väljer jag oftast att gå in på sociala medier för att läsa om vad folk har hittat på, slögilla bilder och texter som tilltalar mig. Jag går in på youtube och kollar in något jag inspireras av, oftast jonglering eller kläder 😉
men i natt bestämde jag mig för att faktiskt använda tiden till något bra. Tänk om jag är vaken nu för att jag blivit kallad, och så dövar jag mig med skräpmat för själen?
Jag hämtade min bibel och slog upp Lukasevangeliet och började läsa.
Jag läser om hur Jesus sände ut sina lärjungar i kapitel 9, hur de inte har någonting med sig och förlitar sig helt på Gud. Wow! Vilken tro! Senare kommer det en massa folk och lixom överrumplar Jesus och gänget när de ska dra sig undan och hänga bara de efter att lärjungarna kommit tillbaka. Jesus låter inte sin bekvämlighet stå ivägen utan välkomnar de som kommit till honom. Han mättar både deras andliga hunger med sina predikningar, men också deras fysiska hunger. Han gör det klassiska brödundret och folket blir mätta.

Sen säger Jesus det där obekväma som alltid tar tag i mig när jag läser det. Luk.9:6 står det "Den som skäms för mig och för de ord jag talar, honom skall jag, Människosonen, skämmas för, när jag återvänder i min och min Fars härlighet tillsammans med hans änglar."

Ytterligare lite senare kommer det lite olika människor fram till Jesus och säger att de vill följa honom men han svarar dem med att det är svårt att följa honom om vi bara ser till vad den här världen håller högt. Ett tjusigt hus, status och sånt. Han säger "Den som gör sig klar att arbeta, men sen låter sig lockas av annat, han kan inte tjäna Gud." (luk.9:62)

Jag drömmer om att få leva ett liv i min vardag där jag kan få vara lik Jesus. Jag vill inte vara som de här människorna på stan som jobbar för Amnesty eller naturskyddsföreningen eller liknande. De gör en fantastisk grej, det de står för är super bra och jag backar det till 100% men.... Jag vill inte vara obekväm med människor på det viset. Jag själv uppskattar när människor inte prackar på mig saker de tycker är bra. Jag lyssnar gärna när någon jag känner entusiastiskt pratar om något som de brinner för, men jag vill att det ska få ske i min tid att jag ändrar uppfattning/blir månadsstödjare till en grymt bra organisation eller väljer bort någon produkt som inte är bra för miljön.

Jag vill inte skämmas för Jesus, jag vill glatt berätta om hur skönt det är att be och bara slänga av sig allt det tunga och känslan att Jesus bär genom allt. Känslan att bli förlåten, att få luft under vingarna, kraft till att orka bry sig omen värld som är i kaos. 
Jag vill med samma kärlek som Jesus se människor. De som tigger på gatan, mina grannar och den som är ensam. Jag vill se den som har allt och som är så där coola att jag baxnar, de vill jag se med samma kärlek som Jesus. 
Inte göra skillnad på folk och folk. 
Jag tror att vi är kallade på olika sätt till olika saker. Alla ska inte bullra fram som åskans bröder Jakob och Johannes som ville kalla ner eld från himmelen över de som inte tog emot Jesus 😉 däremot tror jag att vi alla som kallar oss kristna är kallade till att älska människor. Älska dem utanför vår comfort zone, ge utan att förvänta oss tillbaka, inte ens välsignelsen. 
Att tro på Jesus innebär så mycket mer för mig än jag är villig att medge utåt. Men jag skäms inte för det. Jag är stolt över att kalla mig kristen. 
Jag står inte för allt alla kristna har gjort och sagt i alla tider. Jag kan inte säga att jag identifierar mig med något samfund, jag identifierar mig med Jesus. Jag tror inte på pajkastning... "de sa något dumt, den kyrkan sårade mig, de sa att de var kristna och straffade mig för något jag gjort och sa att det var kärlek..." Det var inte Jesus. Det var människor, precis som Jakob och Johannes, alla gör vi fel. Skyll inte på Jesus. För han är sann kärlek. Han är den som ger liv och glädje. Tar det bort din glädje, tar det bort din lust, då var det nog inte Jesus. Däremot kan det svida ibland. Som när en vän berättar att något inte är bra, av kärlek för att vilja vara med att förändra och stå med i hela processen. 
Ibland gör det ont att dra ut en sticka, men först efter att den är ute kan såret läkas.

Jag vill att det ska synas på mitt liv att jag har fått vidröra något som är omöjligt att greppa. Jag vill att när människor träffar mig ska de känna av en frisk fläkt av det jag fått uppleva, inte påtvingad unken religion vars andedräkt stinker tvångsmässigt beteende och olust.
Jag ber: Jesus förvandla mig, gör mig mer lik dig. Låt mitt liv få handla om mer än bara mig och mitt. Hjälp mig att sträcka mig utanför min comfort zone och älska lika gränslöst som du. Låt mig få vara med och lämna positiva avtryck från dig där jag går. Hjälp mig att vara naturlig med dig, och inte knasigt religös. 
Tack för att du älskar, förlåter, skrattar och gråter med mig. Du är min superhjälte, mitt livs största kärlek och jag vill alltid leva för dig!

Comments