Blogg‎ > ‎

Be real - Choklad

skickad 4 dec. 2011 03:26 av Mie Björhag   [ uppdaterad 13 feb. 2012 01:19 ]
Be real - Choklad

Min kompis Sumar ringde mig för några veckor sedan och undrade om jag ville komma till deras ungdomsarbete i Södertälje och jonglera på temat choklad. Jag blev superglad, för jag tycker att de gör ett så bra jobb, men samtidigt blev jag helt ställd. Choklad?!? Det är inget tema jag någonsin pratat utifrån förut.. Med lugn röst svarade jag att "det fixar jag" och lade nagelbitande på luren. Vad hade jag gett mig in på? Skulle jag lyckas komma på något vettigt att säga på temat utan att få mitt alter ego cirkusmie att stå där med skam.

Dagar passerade, och jag gjorde som jag brukar när jag har en svår uppgift att ta tag i, jag skjuter det på framtiden. Inte jätte vist, och som Johan Glans också konstaterat hjälper det tyvärr inte heller att lägga sig i fosterställning och vagga fram och tillbaka. Det var bara till att bita i det sura äpplet.
Jag googlade reda på en massa menlös information om choklad som mer eller mindre hade vetenskapliga belägg, om än med otydliga källhänvisningar. När det bara var tre dagar kvar var jag tvungen att börja plita ner det jag fått upp i min hjärna på temat.

Som tur är kom jag på att det mest effektiva sättet att skriva en predikan faktiskt är att börja med bön.
Väldigt basalt och självklart kan tyckas. Men när paniken steg och jag febrilt bläddrade runt i min bibel för att hitta inspiration hade jag totalt tappat fokus på det traditionella och bästa sättet att jobba.
När jag försökte ta det i egna händer blev det bara pannkaka, så jag föll ner på knä och bad Gud om hjälp.
Som genom ett under (jag skulle nog vilja påstå att det faktiskt var ett litet vardagsunder) trillade det till. Jag fick sjukt mycket inspiration, bilderna blev tydliga och självklara och bibelorden liksom bara föll på plats.

Fredagen kom, jag åkte till Södertälje och hade bättre koll än någonsin på vad jag skulle göra, trots att jag skulle använda mig av två relativt nya trolleritrick och att det var så lågt till tak i lokalen att jag inte kunde använda mig så mycket av min vanliga repertoar...
I vanliga fall hade detta varit en nödsituation där panik hade förekommit och blackout inte hade varit helt oväntat, men jag var helt lugn. Det kändes som när jag gick i skolan och faktiskt kunde det som skulle komma på provet och inte hade panikpluggat bara kvällen innan, du vet, sådär så att man sitter med boken i krampaktigt grepp ända tills provet börjar.


Lite av chokladen i caféet

Chokladkvällen blev lyckad! Det fanns massa choklad av alla möjliga sorter, i caféet såldes choklad, och just det, choklad. Det fanns en chokladfontärn som man kunde doppa marshmallows i, och i tävlingarna vann man förstås choklad. De hade verkligen satsat och bakat och fixat. En stor eloge till ungdomarna som lagt ner så mycket energi för att kvällen skulle bli så bra som den blev!

När stunden kom och jag skulle prata om choklad var jag inte ens nervös. Jag säger bara det, tack gode Gud för att jag inte behövde göra det själv. I mitt företag är det bara en som står på papperet, men det är egentligen Gud som gör det stora jobbet och jag är oändligt tacksam.

 

Comments