Blogg‎ > ‎

En magisk kväll i Ö-vik

skickad 29 maj 2012 04:24 av Mie Björhag   [ uppdaterad 29 maj 2012 04:27 ]
En magisk kväll i Ö-vik

Jag var lite nervös när jag satt på bussen på väg till Ö-vik i fredags. Visst, jag hade läget under kontroll, men med tanke på att jag skulle komma fram bara en timme innan allt drog igång gjorde att den där välbekanta känslan hade letat sig till magen.

Det var lite rabalder när jag väl kom fram. Efter att jag fått mat i kroppen bad vi för kvällen och efter det var det dags att prova scenen samtidigt som lovsångarna övade, leta reda på passande bord och till min förtvivlan fanns det ingen headset mikrofon. Det har hänt tidigare när jag har varit på mindre ställen, men i det här läget skulle inte min röst, hur mycket magstöd jag än hade, bära ut över hela lokalen.

Efter spekulationen om stativ och handhånna mikrofoner fasttejpade på kinden med silvertejp hade någon hjälte lyckats leta reda på ett headset som fungerade. Fem minuter innan alla trillade in hade vi kollat så att ljudet var bra.

Det kom fram några tjejer som sett mig förut och hälsade, de slog sig ner vid mig. Det var ett fin ögonblick.

Ungdomarna hade fixat en otroligt bra kväll, allt var så klockrent och precis alldeles innan jag skulle kliva på scenen spelade de upp ett drama som fick mig att börja gråta så att sminket smetade ut sig lite, men vem bryr sig om det?

Väl uppe på scenen fick jag allas totala stöd. De skrattade åt mina skämt och jag tror inte att jag någonsin fått så stora applåder någonstans tidigare. Jag var i ett flow som inte kunde vara annat än Guds närvaro. Wow, det var nästan magiskt. Som att det inte var jag som pratade och jonglerade utan att någon annan hade tagit över.

Efteråt var det förbönsstund och lovsång. Ungdomarna var så hungriga på Gud. Väldigt många sökte förbön, tände ljus och skrev böner på lappar. Jag minns inte när jag känt Guds närvaro så starkt senast. Det var en atmosfär av lovsång. Ingen ville sluta. Jag tror den stunden varade i minst en timme. Tillslut bad lovsångarna ljusteknikern släcka ner allt ljus, det enda som lyste var de ljus ungdomarna tänt under bön, och vi uppmanades att vara inför Gud, det enda som fanns var jag och han. Jag hade kunnat stannat i det ögonblicket för alltid.



Tillslut fick de avsluta och ett fantastiskt fikabord var uppdukat i kyrkans källare. Det var hur många sorters kakor och bullar som helst. Vilket slut på dagen. Kan det bli bättre?

Den natten bodde jag hos Rebecka, en fantastisk tjej. Vi hade så kul och så mycket att prata om att det var svårt att sova och följande morgon var lika fin. Vi satt och åt långfrukost, så lång att jag var på väg att missa bussen. tio minuter innan den lämnade stationen kastade jag mig in i bilen i pyamas och saker som inte var helt nedpackade i händerna.
Med en ytterst liten mariginal han jag med bussen hem, men jag var inte ens orolig. Spännande det där, hur närverna fungerar.

Jag kom hem hel och hållen och livet leker. Jag kan inte säga att åtta timmars buss är att föredra. Men jag han läsa ut körkortsteoriboken, så inget ont som inte har något gott med sig ;)  

Comments