Blogg‎ > ‎

Franciskus

skickad 19 mars 2012 05:20 av Mie Björhag   [ uppdaterad 22 mars 2012 02:00 ]
Franciskus

Franciskus av Asissi var en fantastisk man som levde under 1100-talet, han var smart och sade många kloka saker. Jag har läst mycket om honom och låtit mig inspireras. Bland annat skrev han ner den här bönen som blivit lite av ett måtto för mitt liv:

Herre, gör mig till ett redskap för din fred. 
Där hat finns, låt mig få föra dit din kärlek. 
Där ondska finns, låt mig få komma med din förlåtelse. 
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet. 
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro. 
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning. 
Där sorg finns, låt mig få komma med glädje. 
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hopp. 
Där mörker finns, låt mig komma med ljus. 

Gudomlige mästare, hjälp mig att inte sträva så mycket efter att bli tröstad, som efter att trösta. 
Inte så mycket efter att bli förstådd som efter att förstå. 
Inte så mycket efter att bli älskad som efter att älska. 

För det är genom att ge som man får och genom att glömma sigsjälv som man finner sigsjälv. Det är genom att förlåta som man blir förlåten och genom att dö som man uppstår till det eviga livet.
/Helige Franciskus

En sak jag beundrar hos honom och som jag gärna tar efter var hans lekfullhet och glädje. En av hans bröder iaktog hur Franciskus och de andra bröderna rullade sig ner för en backe och roade sig kungligt åt denna barnskiga lekfulla syssla. Han tyckte att det var fånigt att glädja sig åt så enkla ting som att rulla sig ner för en backe, och att det inte passade sig för fromma män. Han klarade till slut inte av att följa Franciskus utan lämnade honom för en annan, enligt honom, frommare munkorden.

Fromhet sitter inte i hur mycket teologisk kunskap man har, eller hur länge man klarar av att sitta och be eller hur många sidor i bibeln man läser om dagen. Fromhet sitter inte heller i ett allvarligt ansikte  som vägrar böja sig för varken glädje eller sorg. Fromheten sitter i hjärtat, om man vågar helt och fullt låta sig fyllas av Jesu kärlek.



Det sägs också att Franciskus bubblade över så mycket i sin tacksamhet till Gud för allt Jesus gjort för oss att han till och med predikade för fåglarna. Han kunde bara inte hålla inne med det. Därför avbildas han ofta med fåglar omkring sig och har utsätts till djurens skyddshelgon.

Jag tror inte att helgon är något vi bör be till eller igenom, de var människor precis som du och jag, varken mer eller mindre. Jag tror inte heller på skyddshelgon, att de på något sätt kan hjälpa oss idag, de är döda men minnesvärda människor som kan vara riktigt bra förebilder.
Comments