Blogg‎ > ‎

Hej hej hallå bloggen!

skickad 1 juni 2011 23:41 av Mie Björhag   [ uppdaterad 2 juni 2011 00:18 ]
Hej hej hallå bloggen!

Just nu sitter jag och tar det väldigt lugnt och pustar ut efter ett par intensiva och väldigt roliga veckor. Det är sannerligen skönt att bara göra ingenting och inte förens ikväll åker jag iväg till nästa anhalt.
Tänk att jag på mindre än ett år lyckats bli fullbokad, det är inte riktigt klokt :) Men roligt är det och jag har massor av ny erfarenhet av alla möjliga och omöjliga publiker och scener. Dess utom har jag numera svart bälte i att åka tåg och gör det väldigt ofta.
Inatt drömde jag om att åka tåg igen, det händer titt som tätt, jag tror att det är ett bevis på att jag faktiskt fyller upp stora delar av mitt liv med en massa resande. Jag åker från norr till söder och får se många spännande platser och min kunskap om Sveriges geografi blir bara bättre och bättre. ;)

Igår åkte jag till Valbo för att inspirera sjundeklassare till att konfirmera sig. Det blev en stressig start för att tåget var försenat. Jag fick inte den förberedelsetid jag är van vid och slängde i mig mat, skummade igenom mitt manus samtidigt som jag ställde i ordning scenen och bytte om. Allt detta på ca 15 min. Sen drog det igång.
Jag blev själv riktigt imponerade över att ett rum fyllt av 7:e klassare satt helt tysta och lyssnade när jag informerade om vad det innebär att konfirmera sig och fast att jag själv inte minns mycket av den showen fick jag fin respons efteråt.
Det är så coolt när man hör hur de pratar om att få mig till fler sammanhang och berömmer det jag gör. Sånt gör att jag känner mig mer och mer säker på det jag gör.

Senare på kvällen gick jag och David på en konsert som heter "Legends" på konserthuset. Kungliga filharmonikan och någon form av kammarkör framförde musik från kända tv-spel. Tyvärr var det många spel de hämtat musik från som jag inte spelat, men större delen av konserten satt jag och kände mig lika lyrisk som David, och vi tittade sådär igenkännande på varandra. De öppnade upp med musik från Super Mario spelen och efter pausen var det Zelda för hela slanten som fick hela mig att rysa av nostalgi och mysfaktor.
Bredvid mig satt en kille som förmodligen spelat alla spel som finns, en riktig tv-spels nörd, och han var så lyrisk. Att se honom var halva upplevelsen! Han tindrade med ögonen som ett litet barn på julafton, nynnade lågmält med i melodislingorna, dirigerade för sig själv och skrattade till när de lyckats fånga ljud som jag inte trodde var möjliga att få fram på akustisk väg. Åh vad det
förhöjde välbehags känslan i magen att se denna fantastiska lycka!

Tack för titten!
Comments