Blogg‎ > ‎

Norrpan

skickad 17 jan. 2012 04:49 av Mie Björhag   [ uppdaterad 13 feb. 2012 01:18 ]
Norrpan

I torsdags åkte jag till Norrköping för att träna skiten ur mig. Min cirkuskompis Jakkin bjöd in mig till att träna och jag bestämde mig för att dra dit i två dagar. Det började fint med några timmars jonglering, efter det käkade vi lunch innan den stora utmaningen kom. Fyra timmars träning tillsammans med de barn och ungdomar som Jakkin skulle träna, och jag lovar dig, jag mins inte när jag tog ut mig så mycket senast.
Det började med en välbehövlig uppvärmning, sedan miljoner kullerbyttor av olika slag som sedan avancerades och blandades ut med handstående-nedrullnig, hjulningar, huvudvolter, nackvolter och diverse akrobatiska övningar. Det stods på händer, parakrobatikade sig och massa mer tills jag  knappt orkade stå, men satte man sig ner straffades man med tio armhävningar. Ibland kom det välbehövda och efterlängtade vattenpauser och mitt i allt smet jag iväg och åt lite middag.

Upp igen och träna, ingen rast, ingen ro. Piruetter och handstående tills det nästan svartnade för ögonen, då var klockan åtta och äntligen kunde jag smita iväg en stund.

När jag kom tillbaka och försökte jonglera var jag så trött att allt jag kastade upp liksom gled ur händerna på mig. Därför ägnade jag den sista träningstiden åt kontaktjonglering. Lite nytt men mest finslip på det jag redan kan med instruktioner från min jongleringsguru.



Jakkin Wiss

Följande dag ägnade Jakkin tid åt sitt bokskrivieri och Anton blev min enda träningskumpan. Han visade mig en del roliga saker med käglor som jag ska försöka mig på att lära mig. Träningsvärken var så illa att det gjorde ont att bara lyfta händerna. Men som alla som köttat sig igenom träningsverk vet att när man tränat en stund så släpper det. Däremot tyckte jag lite synd om mig själv och tränade kanske inte riktigt med samma glöd som dagen innan. Trots detta lyckades jag förmå mig till att titta på lite inspirerande youtube klipp och "lärde" mig faktiskt en hel del nya saker. (Med "lärde" menar jag att det satt sådär en gång av tio och ganska fult, men inspiration fick jag, och kul var det.)


Anton med kuben

Alldeles förtidigt blev klockan halv fem och jag åkte hem. Halt och lytt och med ont i hela kroppen kom jag fram till Stockholm, David mötte mig som en riktig gentleman och bar mina väskor, väl hemma tog han hand om sin fru genom att massera och trycka, knäcka och fixa i en och en halv timme. Vilken hjälte han är!

Nu längtar jag tillbaka till den stora lokalen (tänk den som ändå hade obegränsad tillgång till en sådan..) men jag ska träna på det jag kan här hemma istället.


Comments