Blogg‎ > ‎

Tangled

skickad 15 feb. 2011 06:03 av Mie Björhag   [ uppdaterad 16 feb. 2011 03:19 ]
Tangled


Nu har Mie tittat på film igen. Den här gången var det faktiskt på bio. Jag såg på Disneys nya film om Rapunsel. Den var fantastiskt bra. Mycket humor och hör och häpna, cirkusscener! Det var jonglerande med eld, akrobatik och jag tror att de fått iden när Rapunsel klättrar och hänger i sitt eget hår från luftakrobatiken, då särskilt tyg.
Även i denna film hittar jag en massa symbolik. Om du inte sett filmen och inte vill ha den förstörd skulle jag råda dig dig att sluta läsa nu.



Det hela handlar om en prinsessa som fått magiskt hår. Hennes mamma åt av en blomma med helandekraft när hon var gravid och då överfördes den magiska kraften till barnet hon hade i magen. En häxa som tidigare nyttjat blomman till att förbli evigt ung rövar bort den lilla prinsessan när hon inser att blommans kraft lever vidare i Rapunsels hår, och att magin dör om hon klipper av håret.
Därför håller häxan henne fången i ett högt torn och smäller i henne lögner om att  värden där utanför är för farlig och att hon är hennes älskvärda mamma som bara vill henne väl. Tornet är näst intill omöjligt att ta sig in i om inte Rapunsel slänger ut sitt långa magiska hår.
En dag rymmer hon för att titta på de flygande lyktor som varje år sänds upp mot himlen på hennes födelsedag. Det är kungen och drottningen som skickar upp dem för att visa sin saknad till sin förlorade dotter som blivit bortrövat för så många år sedan.
Prinsessan träffar en tjuv som klättrat upp i hennes torn på rymmen från sina kumpaner och vakter på grund av att han stulit prinsesskronan från slottet och sedan inte ville dela bytet. Eftersom han kommer utifrån bestämmer hon sig för att han skall vara hennes guide och visa henne de flygande ljusen och gömmer hans skatt för att inte ge honom något alternativ, antingen hjälper han henne, eller så får han inte tillbaka sin skatt.
Nu till symboliken.
Jag tänker mig Rapunsel som du och jag, vi kanske inte förstår att vi har fått en gudaskänkt gåva som är speciell och unik. Att alla har någonting som är unikt för just oss, det är så lätt att bli hemmablind.
Styvmodern, eller häxan, vad man nu vill kalla henne är, enligt min tolkning, den värld vi lever i som matar oss med information om hur allting är och inte är. Hur man ska tänka om vad som är riktigt och rätt. Om jantelagen och ideal osv. som stänger in och begränsar oss, som i ett "torn".
När hon ger sig ut utanför tornet är det som att hon trotsar det hon fått inpräntat hela sitt liv om hur världen är och fungerar.
Tillslut, efter mycket om och men får hon ändå se lyktorna, dansa och vara lycklig. Träffa andra människor och se att det finns någon större mening med hennes liv, och mitt i allt får hon en konstig känsla av att dessa ljus är menade för henne.
Häxan inser att prinsessan rymt ur tornet och är på väg att förstöra hennes liv. Hon krossar därför Rapunsels hjärta eftersom hon blivit kär i sin guide, och framställer honom som en kallblodig och elak människa som bara var ute efter kraften i hennes hår.
Lite som i livet, det kommer alltid någon som vill tala om för oss hur det är. Att vi inte kan leva våra drömmar och att det inte är nyttigt att sväva för högt i det blå och att Gud då rakt inte finns. "Det finns ingen högre mening, det är bara att inse".
Men hemma i tornet igen börjar prinsessan minnas från när hon var liten, symbolen som var över hennes vagga. Hon inser att hon är prinsessan och att häxan lurat henne hela tiden.
Vi är alla märkta av Gud, någonstans inne i oss finns det någonting som känner en längtan efter honom. I bibeln står det att Gud skapade oss för att ha en relation för oss. När vi inte är med honom längtar han efter oss. Han vill någonting stort med varje människas liv, någonting som är stort för den individen. Kanske inte att man skall bli kung eller president, men någonting som får oss att känna oss viktiga och uppskattade. Men framför allt vill han ha tillbaka relationen alla han mist.
I bibeln finns det så många bilder på den längtan, inte minst den om den förlorade sonen som de flesta nog har hört, eller om den gode herden som lämnar sina 99 får för att leta efter det enda som var bortsprunget. Det är lite som de där ljuslyktorna som Kungen och Drottningen i sagan skickade upp för att visa att de fortfarande inte gett upp hoppet om att en dag få återförenas med sin dotter.
Såklart kommer Rapunsel tillbaka som en älskvärd prinsessa på slutet, och hon får sin livs kärlek tillbaka. "För dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa". Rom.8:22
Slutet gott allting gott!
Comments